Höstdimma är ett rollspel som utspelar sig efter Mörkret. Mörkret inträffade för länge sedan och slungade in den då högteknologiska världen i ett lågteknologisk tillstånd som i det närmaste kan liknas vid 1700-talet. Som författaren påpekar så finns det till och med trekantiga hattar.
I den här världen finns ett antal faktioner som på olika sätt kämpar om makten och om de kvarvarande högteknologiska artefakter som överlevt sedan innan Mörkret, då hela världen i princip styrdes av maskiner.
Här finns också dvärgarna – klonade varelser som ser ut som unga pojkar och som drivs av tre direktiv som levt kvar i deras kultur sedan innan dess Mörkret föll. Här finns alverna som är en mystisk ras som ingen egentligen har sett och här finns också Evighetens Brödraskap, människor som motverkar teknologi i alla dess former. Tillsammans med Yozhnin, Sever, Vostochni och Zapadnin utgör de de olika maktfaktorerna som finns i Höstdimmas värld. Samtliga faktioner har lite olika inställning till tillvaron, och de flesta ligger i konflikt med varandra på olika sätt. En bra grogrund för äventyr, utan tvekan. Det är dock inget nytt, inget nyskapande, och ärligt talat känns det som att jag har läst den här bakgrundshistorien ett par gånger redan.
Höstdimma är ett rollspel som är baserat på snabba och korta äventyr som kan klaras av på en kväll. Det märks också på bakgrundsmaterialet. Det är många hål i bakgrunden. Författaren försvarar hålen med att spelgruppen själv skall fylla i dem och göra Höstdimma till sitt eget, vilket förvisso är berömvärt, men jag är inte helt tillfreds ändå. Det saknas något.
Reglerna är enkla och effektiva skulle jag vilja påstå. Inte direkt något som är nyskapande utan snarare där för att förenkla berättandet. Det finns både enkla och lite mer avancerade regler för exempelvis strid, och det uppskattar jag. Precis som författaren säger vid något tillfälle så skall man avpassa reglerna efter situationen och välja den variant som passar bäst. Höstdimma är också ett matinérollspel. Tanken är att det skall gå snabbt och kasta in rollpersonerna direkt i handlingen och för det så funkar de regler som finns alldeles utmärkt. Grundtanken är rättfram. Slå under eller lika med ditt färdighetsvärde eller annat värde du slår emot. Ju närmare ditt värde du kommer desto bättre lyckas du. Slimmat och fint.
En smart feature som utnyttjar det billiga trycket är rollformuläret som är tryckt på baksidan av boken. Inga trasiga ryggar här inte! Inte för att det är så många fortfarande kopierar rollformulär, men ändå.
Jag tycker om spelledartipsen i boken, och även om de utgår ifrån och beskriver författarens egna erfarenheter så finns det en del nyttigheter i texten som jag tycker är värda att läsa och ta till sig. Jag uppskattar dessutom att Wilhelm Person är tydlig med att han utgått ifrån sig själv när han har skrivit rollspelet.
Strukturen i boken lämnar lite i övrigt att önska. Informationen finns lite huller om buller och på ett par ställen upprepar författaren information. Ordagrant, faktiskt. Det känns mindre kul och inte fullt så genomtänkt Jag har lite problem när jag läser boken. Den känns svår att hänga med i svängarna ibland och jag kan inte riktigt hålla koll på vad som står i vilket avsnitt.
Trycket och den grafiska formen är väldigt enkelt. Det handlar om ännu en Lulu-produktion och det lämnar lite i övrigt att önska. Layouten är enkel, men den funkar hyfsat. Bilderna är fina men ganska amatörmässiga, så man skall definitivt inte förvänta sig för mycket av boken utseendemässigt. Som de flesta småproduktioner så anser jag att rollspelen förvisso är småtrevliga, men ofta känns de ofullständiga och inte alltid särskilt väl strukturerade. Höstdimma känns på precis samma sätt ofullständigt och ofärdigt. Jag är övertygad om att jag skulle kunna ha mycket roligt med Höstdimma, men bara om jag inte har för höga förväntningar på vare sig texten eller den grafiska formen. Det är inget exceptionellt rollspel.