Tritonerna är ofta svårförståeliga för Gondicas övriga folk. Det är ganska sällan de kommer i konflikt med människor, eftersom det inte finns mycket att tvista om. Därför är människors bild av dem, och vice versa, sällan särskilt mörk, även om det mesta man tycker sig veta om varandra bara är fördomar. Men det finns undantag.
Det började bland de ötermaliska valfångarna. Den lönsamma valfångsten och liknande näringar är på ett primitivt stadium i Gondicas värld. Man sätter fortfarande ut fångstbåtar från ett segelfartyg och kastar sina harpuner för hand. Sabrat tem-Neruk var ättling till generationer av valfångare. Hans mekanurgiska perception gjorde att han studerade den nya magins fantastiska maskiner hos fastlandets mästare, och han återvände full av tillförsikt. Sabrat skapade bättre metallnät och vinschar, nya skrov och riggar, och framförallt harpunkanoner och fjäderdrivna harpungevär som ersatte de manuella harpunerna. Magikern utrustade på egen hand och bekostnad ett skepp och återvände med enorma fångster, nog för att förbättra sitt första skepp, skaffa ett andra, och vinna berömmelse bland sina kollegor. Alla ville ha hans mekanismer.
Hos tritonstammarna i område var han mindre populär. Hans brutalt effektiva metoder slaktade mängder av grindvalar och till och med flera stora kaskeloter, heliga djur för tritonerna. Både deras levebröd – för tritonerna jagade grindvalarna för sin överlevnad – och deras tro var hotad. Sabrat ovetande hade han skadat tritonerna svårt.
Bland tritonernas shamaner finns de som kan kommunicera med och bemästra djuren i havet, främst då de stora havsdäggdjuren. Deras myter säger att shamanerna kan minnas tidigare liv som valar, hajar och hippokamper, och använda denna kunskap för sitt djurmästeri. En sådan shaman, Awuii, och hennes kaskelot identifierade, anföll och utplånade Sabrats båt. Det var inte så mycket hämnd som ett pragmatiskt försök att stoppa valslakten. Sabrat, däremot, hade förlorat såväl guld som ära. I hans verkstad skapade han torpeder, sprängprojektiler avsedda att fungera under vattnet, och efter att ha utspanat var tritonerna hade sitt läger, anföll hans båt lägret. Sabrats torpeder dödade alla i lägret, mest barn och gamla, skyldiga som oskyldiga. Han förföljde Awuii och hennes valar och dödade dem med sina kanoner.
De överlevande ropade nu på hämnd, och i desperation valde de till ledare en triton mäktigare än Awuii. Oeeri Djupsimmaren var utstött för svartkonst. Han hade väckt minnen från sina långt tidigare, förbjudna liv, som krälande mask, som krabba och manet, som kryp från djupt ned i havet där ingen triton kan färdas. Från liv som jättebläckfisk, den heliga kaskelotens ärkefiende. Dessa väsen är inte onda, men de är främmande, och ingen sund tritonshaman väcker den delen av sin ande, för där finns bara galenskap. Oeeris galenskap gör honom dock till en mäktig magiker, och mäktig magi är vad tritonerna behöver i sitt krig.
Oeeri och hans lärjungar, få till en början men snart fler, anföll med hjälp av sina tama havsodjur, först valfångare men sedan allt som färdades på haven, och dödade alla ombord. Hans anhängare som saknade sådana resurser smög ombord på skepp och i små kustbyar om natten, och dräpte alla människor de fann. Sabrats massaker hade väckt skräck och hämndlystnad hos många tritoner. Tritoner är långt farligare på människornas hemmaplan än vice versa, och det var inte mängden döda som skrämde människorna så mycket som det rent främmande i hotet.
Naturligtvis måste människorna slå tillbaka! De krävde beskydd och hämnd från Soklös ledare, men det fanns inte mycket man kunde göra mot havsfolket – inte utan Sabrats mekanismer. Så lönsamma, smickrande order strömmade in till hans verkstad. Fler torpedskurar utplånade fler tritonläger, och kunde man inte finna tritonerna själva kunde man anställa massakrer på valar och sälar, bomba sönder rev och grund och utplåna vattenlivet.
Så, lika naturligtvis, anslöt sig fler tritoner till Oeeri, och nu råder öppet krig mellan land och hav kring Soklö. För första gången är tritonerna där enade under en krigsherre. Oeeri ställer sin djurmästarmagi mot Sabrats mekanurgiska underverk, och bägge njuter i fulla drag av situationen, som gett dem rikedom och makt. Hatet mot motståndarsidan har inte riktigt hunnit bli helt rotat än, men redan blir den som påstår annat än att den enda goda tritonen är en död triton – eller att den enda goda människan är en död människa – oundvikligen anklagad för att antingen vara en godtrogen mjukis eller en tänkbar förrädare. Kan rollpersonerna avvärja kriget innan det sprider sig, eller kommer två magikers maktlystnad och sapienters naturliga paranoia att leda till en varaktig tragedi?
För ytterligare inspiration rekommenderas artikeln om hur man spelar triton från Rävspels webbsajt www.rollspel.com och kapitlet om havsodjur i Gondicas Bestiarium. Bägge är till stor nytta för att använda dessa antagonister i dina äventyr till Gondica.

Text: Erik Sieurin